Vet du hur du ska få reda på det du vill veta? Eller rättare sagt: Vet du hur du ska fråga för att få ett svar du kan använda dig av?

Jag kommer gå in mer i detalj senare, men först en liten historia:

För många år sedan hörde jag en intervju i radio med en folklivsforskare. Han hade gjort en studie om vad barns humor och hade en sida där han bad dem att ”skicka in den roligaste historien du vet”.

Många svar trillade in och det var ett stort spann – från rena allabarnen-rimvitsar till naivisthumor som ”kom nu ketchup så går vi” – men den som han drog fram som exempel på humor han inte förstod var en historia från en liten flicka som (i korthet) gick ut på att:

En pojke var ute och gick och hittade en sak som var magisk.

Forskaren kunde inte för sitt liv klura ut vad det var som var så humoristiskt med den och jag förstår honom. Dock var det inte det barnet som hade ett konstigt sinne för skämt, utan forskaren som inte greppat att det han frågade efter inte var vad barn vitsar om, utan vad de tycker är roligt. Den lilla flickan tyckte säkert det var så otroligt underbart roligt att pojken i historien hittade en magisk lampa (eller vad det än var) – det var helt enkelt den roligaste berättelsen hon hört och den hon gärna hörde igen.

• Ställ rätt fråga.

__

För några år sen kom en undersökning från det stora landet i väst där 29% av allmänheten tyckte det var fel med homosexuella i militären och 19% tyckte det var fel med ”gay men and lesbians” i samma organisation (länken verkar tyvärr död numer).

Att vara ”homosexual” ser alltså 10 procentenheter fler av den amerikanska befolkningen som mer negativt för militärtjänstgöring än att vara ”gay man” eller ”lesbian”.

Vad hände där egentligen?

Förutsatt att det var en i övrigt korrekt utförd undersökning så torde ”felmarginalen” bero av att respondenterna har olika associationer till de olika uttrycken. Exempelvis att ”homosexuals” av dem används som paraplybegrepp för fler grupper än bara homosexuella.

Frågan tog alltså inte hänsyn till hur insatta jänkarna var i det de var tillfrågade om. Nåt som ledde till att åtminstone en tiondel av de tillfrågade inte visste vad deras svar innebar.

• Anpassa frågan till målgruppen.

__

– Vad har då det här med att bygga webb att göra? frågar då vän av ordning (eller ja, jag förutsätter att nån gör det i alla fall, för annars skulle andra halvan av den här texten inte ha nån motivering).

Samma principer gäller helt enkelt för varje fråga du ställer till målgruppen, beställarna, kollegerna och inte minst dig själv.

För att ta ett sista exempel hade jag ett miniprojekt i studierna där jag skulle göra stilmallen för mobilversionen av en webbplats. Sagt och gjort – jag satte mig och reducerade allt från screen-versionen och kokade ner det till en mobile.css, men fick det inte att funka med iphonen (detta var på den tid då iphone var nytt och spännande). Hittade snabbt att Apple var charmiga nog att strunta i alla standarder och istället ville skapa en ny, så iphone-browsern krävde (om man skulle göra som apple vill) en hel jäkla massa jobb för att den skulle läsa annan stilmall än den som gäller för hemdatorn (inte minst att man skulle kalla den stilmallen för iphone.css).

Försökte hitta någon lösning på problemet under för lång tid tills jag insåg att svaret jag ville ha inte gällde hur man designar för mobiltelefoner utan hur man designar för små skärmar.

Om jag tänkt efter lite innan och analyserat frågan lite extra hade jag med andra ord sluppit många timmars slitande av hår.

Läxan?

• Blicka mot lösningen istället för att stirra dig blind på frågan.