Idag fick jag de senaste numren av både Vakna! och Vakttornet (utgivna av Jehovas Vittnens förlag) i handen och decenniets första nummer av syskontidningarna har teman Jobbar du för mycket? resp. Vad säger Bibeln om alkohol?. Tyvärr har jag inte utrymme att recensera bägge, utan det blir endast Vakttornet denna gång.

Tidningen blandar med historiska platsbeskrivningar med debattartiklar och kåserier. De verkar ha lärt sig något av de senaste årens debatt om kön och makt, för en viss genusmedvetenhet finns där. Redan på alkoholreportagets första sida förklaras att de ”talar om missbrukaren som ’han’, eftersom män löper fyra gånger så stor risk […] Men informationen gäller naturligtvis både män och kvinnor”, så ingen behöver känna sig utanför. I övrigt så är det en referenstung läsning – ett fyrtiotal hänvisnignar på de åtta sidor temat spänner över är nästan i halt med vilken avhandling som helst, dock verkar bara en av dem (U.S. National Institutes of Health) vara till peer-reviewed forskning medan de övriga enbart refererar till olika utgåvor av Bibeln.

Många påståenden om alkoholens verkningar och skadeverkningar radas upp, men utan seriösa källor vet jag inte hur jag ska ställa mig till dem. Inte minst att ”Det är i själva verket han [Gud] som gett oss ’vin, som gör människan glad’” känns suspekt i och med att den person som hålls ansvarig inte verkar gå att uppbringa bevis för att han ens existerar. Artikelförfattaren verkar m.a.o. göra som i De misstänkta och anklaga nån mystisk Keyser Söze-figur som styr allt från någonstans i skuggorna och inte går att få tag i, trots den världsomspännande organisation som byggts upp kring honom.

Jag kan inte annat än att undra över redaktörernas omdöme när de låter en så dåligt underbyggd text slippa igenom och det hade varit skönt att kunna säga att det måste varit en tillfällig lapsus å deras sida, men tyvärr håller även det övriga materialet samma standard. En apologetisk artikel om hur samme Gud uppmanar till och även utför folkmord baseras nästan enbart på andrahandsuppgifter om vad han sagt – ingen intervju med honom eller ens några ögonvittnesskildringar. Den enda andra källan som anges är dr. Henry H. Halley som dock minst sagt kan sägas vara jävig i och med att han var pastor och därmed aktiv inom guds organisation. Inte helt oväntat är alltså H.H.H:s utsago en som stödjer det rättfärdiga i folkmordet genom att säga att offren var barnamördare och ”onda”. Vidare jämförs det med att amputera en kroppsdel drabbad av kallbrand, men det största försöket till revision är påståendet om att det skedde av kärlek – de dödades för att Gud älskade dem. Slutsatsen känns skrämmande lik den som många slagna kvinnor får höra: det händer för att han älskar dem för mycket, för om man älskar agar man.

Så här i klimatdebattider tas naturligtvis frågan om människans eventuella påverkan upp och IPCC:s rapport avfärdas rakt av med citat från sångtexter som säger att Gud (än en gång denne mystiske ”Gud”) har ”’grundat jorden på dess fästen’, och han har gjort så att den ’aldrig i evighet bringas att vackla’”. Han ges alltså inga små betyg utan påstås ha byggt planeten, nåt som får mig att ifrågasätta artikelförfattarens verkilghetsuppfattning rätt så rejält. Man skulle kunna tro att det rör sig om ett avancerat bildspråk, men texten i övrigt ger inga antydningar om att citaten inte är bokstavligt tolkade.

I korthet så är första numret för decenniet inte helt konekvent – det görs många vetenskapliga påståenden, men i stort sett inga av dem backas upp med pålitliga källor. Förtäckta hot mot ”onda” parat med löften om att de som är med i Guds gäng kommer ta över gör att texten känns mer som en partsinlaga och rekryteringsmaterial än som information. Slutsatser som att människan inte kan påverka omvärlden på något sätt trots bevis på motsatsen och att folkmord kan vara berättigade bara någon uppsatt person säger att de är onda gör att organisationen framstår som extremt auktoritär. Det finns inget ifrågasättande av påståenden ”uppifrån” och det är en inställning som verkligen oroar mig.