Idag kom ett utspel från regeringen om att skärpa straffet för bostadsinbrott, genom att införa en ny brottsrubricering (inbrottsstöld). Detta eftersom det är en av de brottsformer som gemene man oroar sig mest för och ser som en stor kränkning.

Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) å sin sida skriver att under 2013 klarades 981 av omkring 21 000 anmälda fall upp, alltså runt 4,67% (vi kan säga 5% för att vara snälla och eftersom nämnaren är en avrundning). Samma myndighet intervjuade redan 2008 dåvarande enhetschefen på Kriminalvårdens huvudkontor, en advokat och en hovrättslagman angående Straffnivåutredningen och deras samstämmiga utlåtande är ett rungande ”nah, längre straff avskräcker inte”.

Till och med Brottsbalken (BRB) har redan en notering om inbrott i bostad:

Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes […] Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om tillgreppet skett efter intrång i bostad /BRB 8 kap. §§ 1-4

(Den bedömningsregleringen tillkom f.ö. redan 1988, så nu kopierar alliansen åttiotalssossarna.)

Det ropas alltså på att skapa en ny lag som reglerar samma sak som en redan existerande. En lag som hårdare ska straffa de 5% som åker fast.

De åtgärder som nämns i förbifarten i debattartikeln om att öka uppklaringsprocenten är enligt den inslagna banan: ökade integritetskränkande insatser som internationell delning av DNA-registret (som struntar i de problem som finns).

Så…

• Uppklaringsprocenten är under 5%.
• Forskningen visar inget stöd för en brottsförebyggande verkan av hårdare straff.
• Redan nu är det faktum att det är ett inbrott försvårande för stölden.
• Delning av DNA-register är minst sagt vanskligt.

Ett utslag av ren populism eller forskningsfrånvänd ideologi? Förmodligen en kombination. De har ritat upp sin karta och den måste användas.